Georges blogg

Etanolen och E85 anses av många som lösningen på våra miljöproblem, i alla fall framställs det så i media. Men det finns allvarliga problem med E85 och så kallade miljöbilar. För det första visar flera studier och rapporter att etanolbilar körs på bensin. Ibland eftersom det inte finns E85 på rimligt avstånd, men lika ofta eftersom ett högt etanolpris och högre bränsleförbrukning på E85 leder till att det är mer ekonomiskt att köra på bensin. Samtidigt får dessa så kallade miljöbilar flera fördelar, såsom ingen trängelskatt eller fri parkering. Det leder till en snedvriden konkurrens och missbruk av premier och fördelar. Länge har man diskuterat huruvida etanolen verkligen leder till minskade utsläpp totalt sätt och man har också uppmärksammat att etanolproduktionen sker på bekostnad av betesmarker för köttdjur liksom regnskogar och annan naturmark. Nu kommer rapporter som visar att E85 kan vara rent hälsofarligt. Jag tror inte att vi har alla svaren ännu, men jag tror också tveklöst att vi inte kan säga rent ut att vi vet att etanol och E85 är lösningen, men vi riskerar att låsa fast oss i en enda lösning som i själva verket inte är bättre och i värsta fall är sämre än bensin och diesel. Det största problemet är att alla dessa olika nya bränslen kräver helt nya infrasturkturer med nya pumpar, tankar, motorer och distributionslinjer. Faran är då att vi investerar oss fast i en enda teknik, associationen till VHS-tekniken är uppenbar. Samtidigt ger regeringen en kraftig rabatt till alla nybilsköpare som från och med den 1 april köper en så kallad miljöbil, men jag ställer mig mycket tveksam. Det är i första hand de gamla bilarna som körs omkring som släpper ut miljöfarliga ämnen och utsläppen av den värsta miljöboven av alla, koldioxiden, är direkt relaterade till antalet körda mil och mängden bränsle förbrukat. Sanningen är alltså att vi i Sverige är miljöbovar av stora mått helt enkelt eftersom vi kör omkring i stora bilar. De flesta av de bilar som köps idag som är så kallade miljöbilar är stora Saab-bilar typ 9-5 Biopower. I Sverige kör vi mycket och långt, vi gillar inte små, bensinsnåla bilar utan vi vill ha stora vrålåk.

Miljövinsten av att ge folk 10 000 kronor över fyra år utöver ett antal andra ekonomiska fördelar mot att de köper stora, bränsletörstiga Saab-bilar som kan köras på E85 som kan tänkas bidra till en ökning av koldioxid-utsläppen totalt sätt tycks mig minimala. Sanningen tycks mig vara att ska vi på allvar ta itu med växthuseffekten och klimatförändringarna måste vi dels på allvar bygga ut vår kollektivtrafik, föra över vägtransporter till tåg, satsa på bränslesnåla motorer och på allvar satsa på forskning inom alternativa tekniker bortom E85 och biogas.

I SvD idag kan man läsa om barnfamiljer som lever på socialbidrag, ofta är det frågan om ensamstående kvinnor med barn. Man kan ju fråga sig varför det blir så här, jag har inga empiriska bevis men jag tror att det rör sig om två saker. För det första handlar det om män som överger sina kvinnor och sina barn. Jag är själv ett skiljsmässobarn och för mig kan en man inte begå ett större svek än det att lämna sina barn. Barn, alla barn, behöver en pappa, inte bara för att försörja dem men också för att ge dem känslomässigt stöd och uppskattning. Själv är jag med mina barn mest hela tiden och det är inte alltid så kvalitativ tid men de vet att jag finns där och att jag älskar dem. För många barn är deras pappa en frånvarande figur och det leder tveklöst till problem senare i livet, jag har personlig erfarenhet. För de kvinnor som blir lämnade blir livet tufft och jobbigt, inte nog med att de har ensamt ansvar för barn och hem, de tappar någon att prata med och att vara vuxen med. Träffar de någon annan blir det ofta inte långvarigt eftersom få män vill ta hand om någon annans barn, dessutom är det svårt att träffa någon när man har barn eftersom man saknar tid och energi. När man är två blir de flesta problemen lättare att lösa. Man kan knappast lagstifta mot att ryggradslösa män sticker från hem och barn men kan man inte ge människor mer hjälp att hålla ihop. Familjerådgivningen måste bli mycket mera aktiv, kanske komma in redan på BVC och se till så att förhållandet fungerar när man blir föräldrer, det är tufft att vara förälder och har man då kanske ett nytt förhållande så blir det en enorm press. Jag tror att man måste skapa resurscentrum för familjer där man blandar medicinskt och psykologiskt stöd så att man tidigare snappar upp par i riskzonen. Kan vi hålla ihop våra familjer bättre skapar vi ett tryggare samhälle med mindre ungdomskriminalitet och färre barn som känner sig övergivna och ensamma.

Det andra problemet är vår inflexibla arbetsmarknad och de hinder som man omedvetet eller medvetet sätter upp mot kvinnor och invandrare. De allra flesta arbetsgivare föredrar att anställa vad de kallar pålitligt folk, dvs sådana som inte måste vara hemma med sjuka barn eller som inte talar helt ren svenska. Man borde istället se alla människors möjligheter och potential. Många kanske inte kan arbeta 8-5 måndag till fredag men det finns massor med arbeten man kan göra som har mer flexibla tider eller uppgifter. Jag tror också på att man skulle kunna hjälpa unga, ensamstående kvinnor att gå samman i kooperativ och driva företag till exempel, eller hjälpa varandra med barnpassning, städning osv. Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen borde alldeles uppenbarligen samarbeta bättre.

Många av dessa barnfamiljer är, också enligt SvD, dessutom hemlösa och bor i andra eller tredje hand. Här handlar det om två saker, dels så är det bostadsbrist i våra storstäder i allmänhet och i Stockholm i synnerhet, och de bostäder som finns är dyra, ofta mycket dyra. Har man ingen fast anställning blir det svårt att ta lån och även de som jobbar har ofta inte tillräckligt stora inkomster för att kunna betala tusentals kronor i månaden på miljonlån. Dessutom har många betalningsanmärkningar och får varken lån eller hyreskontrakt. Först och främst måste man se till så att en betalningsanmärkning inte hindrar en barnfamilj från att hyra en lägenhet, utan man måste bedöma fall till fall. Dessutom måste det byggas i Stockholm, och det måste byggas lägenheter som vanliga löntagare har råd med.

Lösningarna till dessa problem finns bland vanliga människor men ofta är det unga, sårbara människor som behöver stöd och uppmuntran från det offentliga. Jag undrar om de får det.

Överhuvudtaget är bidragsberoende och arbetslöshet vår tids största ekonomiska bekymmer och jag hoppas att vår regering tar tag i detta. Efter decennier av socialdemokratiskt styre har inte mycket hänt, att få socialbidrag är faktiskt inte en långsiktig lösning. Vi måste ge människor möjligheten att skapa sina egna liv på sina egna villkor.

Jag är engagerad i Kristdemokraterna på Gotland och driver framförallt miljöfrågor liksom frågor som rör frihet, jag gillar friskolor och vårdnadsbidrag. Jag är troende katolik, men jag blandar inte ihop religion och politik. Till exempel anser jag personligen att homosexualitet är synd men jag stödjer samkönade äktenskap och homosexuellas rätt att adoptera. Men för mig är detta inte huvudfrågorna, valfrihet inom skola, vård och omsorg är viktigare, barnfamiljernas situation, trafikproblem och miljöpolitik är viktigare frågor.